Egypten
Det här är en reseberättelse från en resa i januari 2025 jag visat i "järnvägsforum" på nätet men med några tillägg.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Närmast ett AA22T lok, som varit de vanligaste i Egypten men nu är på väg ut. 280 lok byggdes 1976 - 1992 av Henschel i Tyskland (Kassel) på licens från GM. Sexaxliga dieselelektriska lok med sth 120 km/h, eller 140 km/h i persontågsversion.
Bakom ett lite ovanligare DE2550 som kan ses som uppföljare med lite högre effekt och sth 160 km/h. Dessa byggdes av Adtranz (som köpt Henschel) 1997 - 1998 i samma fabrik i Kassel på GM licens. De finns också i en godstågsvariant med förarhytt endast i ena änden och lång huv med gångbord på sidorna (smal korg).
Banhallen har fyra spår riktade norrut, och vid stationshusets gavel finns ytterligare två nordriktade säckspår. På andra sidan stationshuset finns fyra genomgående spår som kan användas av sydgående tåg, och bortanför dem ytterligare fyra nordriktade säckspår.
IMG_1182.jpg
General Electric levererade 80 Evolution ES40ACi lok 2009, 40 för gods- och 40 för persontrafik. Sexaxliga dieselelektriska lok med en fyrtaktsdiesel (GM loken har tvåtaktsdieslar) på 4200 hkr och asynkronmotorer med sth 120 km/h. Driftstillgängligheten lär ska ha varit sådär i Egypten.
2019-2021 levererade Wabtec, som köpte/gick samman med GE transportation 2019, 110 liknande ES30ACi Light Passenger Evolution Series Locomotives med något mindre (3200 hkr) motor. I kontraktet ingick även iordningställande av de knappt tio år gamla ES40ACi loken (många var redan avställda) samt reservdelar och underhåll i 15 år av samtliga GE lok. Majoriteten av tågen jag såg under resan drogs av dessa.
Bäst är Talgo, sedan Special som brukar kallas VIP, därefter Express som brukar kallas Air Conditioned eller Spanish som antingen kan vara spanska eller franska vagnar. Alla dessa har 1:a och 2:a klass AC med reserverade plaster samt servering.
Sedan kommer Russian-AC med nya ryskbyggda vagnar med AC, sedan Russian med lika nya ryska vagnar utan AC. Därefter kommer vanliga (ordinary) tåg med äldre moderniserade vagnar utan AC. Dessa är normalt betydligt långsammare med fler uppehåll. Det är ganska stor skillnad i biljettpris, vanlig 3:e klass utan AC har subventionerade priser.
VIP tågen kallas också Special Service OD och på biljetten står det bara angivet som Special. Dessa tåg är lite dyrare och de bästa tills Talgo tågen kom 2023.
Egyptiska fjärrtåg har normalt vändbara säten som vrids runt vid ändstationen så alla är vända i färdriktningen, så också de kinesiska VIP vagnarna. Benutrymmet är ganska generöst, annars skulle det inte gå att vända sätena, men de har ett fånigt konstruerat fotstöd som gör att man inte kan sträcka ut benen bekvämt. Dessa vagnar har ganska små och tätsittande fönster som ger bra fönsterpassning med sätena. När vi klev ombord var värmen på och väldigt varmt i vår vagn, men senare på dagen när det blivit varmt ute var det behagligt inne.
VIP vagnarna är mindre än 10 år gamla men känns redan ganska slitna och lite skitiga. Det stora felet var annars hjulplattorna kombinerat med att ingen av alla de som gick genom tåget stängde varken gavel- eller vestibuldörrarna efter sig. En rätt bullrig resa...
ENR visar hur många biljetter som finns kvar till ett visst tåg, och när jag kollade på förbindelser lite innan vi åkte började det bokas upp de dagar som var aktuella för oss. När det bara fanns två platser kvar på något rimligt tåg kändes det som dags att agera, så jag bokade de två biljetterna till "egyptier pris". Lite meck eftersom man måste klura ut hur egyptiska personnummer fungerar, det är en googling bort, och fejka ett för att kunna registrera sig. Sen är det enkelt att boka, betala med kort och skriva ut biljetten på sin skrivare (eller visa i appen). Väl i Kairo fick vi gå till utlänningsluckan på stationen och betalade mellanskillnaden till turistpris, vilket är det handskrivna kvittot. Så får man nog inte göra, men det funkade och vi kom med tåget!
Till vänster ett annat tåg Kairo - Aswan med Russian AC vagnar som vårt tåg ska förbigå. Det tåget avgick från Kairo en halvtimme innan vårt och med något fler uppehåll tar det lite längre tid än VIP tåget, men är betydligt billigare. Vid en snabb titt så ser resenärerna ganska annorlunda ut i de båda tågen. De ryska vagnarna är nya men har lite mindre bekväm inredning än expresstågen, 2 +2 sittning i fyrgrupper utan fällbara ryggstöd. De dyker inte upp i ENR:s bokning (tror inte de har platsreservation) så jag insåg inte riktigt i förväg att det fanns ett par rimliga förbindelser till med dem om expresstågen är fullbokade.
Denna svensktillverkade dialog telefon fanns som "dekoration" på en restaurang i Luxor. Notera även den "internationella" ordningen på siffrorna, på en svensk fingerskiva kommer nollan först (eftersom pulserna är annorlunda kodade i telefonväxlar med pulsval i Sverige).
Del 3, På Ramses stationen
Även denna morgon börjar vi med en kort promenad till metrostationen Ataba i centrala Kairo. Idag tar vi linje 2 en station norrut till Al Shohadaa vid järnvägsstationen. Det hade nog inte tagit längre tid att gå hela vägen, men det var lite skönt att slippa bära på väskorna.
Vi kommer upp ur underjorden framför Ramses stationen, Kairos centralstation, håller vänster och går in genom säkerhetskontrollen med bagageröntgen på kortsidan. I kontrollen frågar turistpolisen vart vi ska och talar om att tåget mot Aswan går på spår 8. Lite bra service ändå!
Man måste passera biljettspärrar för att komma ut till plattformarna, biljetterna har en QR-kod man scannar. Ovanför spärrarna sitter ankomst- och avgångstavlan i form av en LED matrisskylt som växlar mellan arabiska och engelska, vårt tåg mot Aswan är med på skylten men enda tåget som har ett angivet avgångsspår är 10.00 tåget till Alexandria.
Vi har en liten stund över så det finns tid att spana efter bagageförvaringen som påstås finnas här någonstans (vi hittade den aldrig), och titta lite på tåg. På det plattformslösa lokspåret utanför banhallen hittar vi dessa båda dieslar på tomgång. Egyptens järnvägsnät är oelektrifierat, förutom en förortsbana i Kairos östra utkant.
Vi går tillbaks in genom banhallen för att leta rätt på vårt tåg. På spår 4 står VIP-tåget mot Alexandria med tågvärmefinkan sist. Loken i Egypten levererar inte tågvärme (eller snarare tågkyla, eftersom det främst är till AC:n...) utan det finns i princip alltid en tågvärmevagn i ena eller båda ändar av fjärrtågen.
Ett tåg som ankommit från någonstans i Nildeltat står inne på ett av säckspåren med ett GE lok närmast stoppbocken.
Bakom lok och tågvärmevagn ett par spanska vagnar med AC. Vagntyperna har, oftast, namn efter tillverkarna och tåg med olika vagntyper har olika biljettpris.
Oftast har tågen bara en typ/kategori av vagnar, men det här tåget var ett blandat tåg med vanliga vagnar utan AC längre bak i tåget, förutom de spanska vagnarna med AC.
En snabb titt hur en vanlig vagn i ett egyptiskt "regionaltåg" ser ut. Den här vagnen är ändå ganska fräsch. Obs fönstren som öppnas uppåt.
En resenär från långt bort i Kairo.
Del 4, Med VIP tåg till Luxor
10.00 tåget mot Aswan kommer in till plattform lite innan avgångstid, också detta draget av ett GE lok.
Lite allmän förvirring när alla ska åt alla håll samtidigt för att hitta sin vagn.
Vi hittar vår vagn rätt långt bak och kliver på. Det här är ett VIP tåg med kinesiska vagnar. Drygt 200 sådana vagnar levererades till ENR (Egyptian National Railways) 2015 - 2016, korgar mm. är tillverkade i Kina och sedan slutmonterade i Egypten.
Vår andraklassvagn. Tåget var fullbokat men många klev inte på förrän vid förortsstationen Giza, men efter det var det ganska fullsatt.
I förstaklass är det 2 + 1 sittning, aningen mer benutrymme och lite renare. Förstaklassvagnarna verkar också ha åldrats lite bättre. Även här är det vändbara säten, man kan se två personer vända hitåt där man vridit runt dem till en fyrgrupp, alla andra är vända i färdriktningen. Vill man kan man vända runt sitt säte och få en två eller fyrgrupp med sitt resesällskap. Fönstren i VIP vagnarna är lite lustiga, det är två rutor och mellan dem en persienn som kan tas upp eller ned och vridas med veven ovanför fönstret.
Biljetten är en egen historia... Expresståg har reservationsplikt och förutom i biljettluckan på stationen det går att köpa biljetter till dem på ENR (Egyptian National Railways) hemsida eller via deras telefon-app. Om man är egyptier... 2022 införde utlänningspriser som är 10-15 gånger (!) högre för icke-egyptier, och dessa utlänningsbiljetter prissatta i USD går bara att köpa i särskilda biljettluckor på de större stationerna. Och det kan man ju inte göra förrän man är på plats i Egypten.
Vi lämnar Kairo och kommer ut på den tätbefolkade landsbygden i Nildalen. Det är betydligt grönare än jag föreställt mig! Av Egyptens 115 miljoner invånare bor merparten i ett smalt band kring Nilen samt i Nildeltat norr om Kairo. Resten av Egypten är väldigt tort och glest befolkat.
Ett godståg med ännu ett GE ES30ACi lok vid någon station vi passerar igenom utan att stanna. Annars såg vi förvånansvärt få godståg i Egypten.
Serveringsvagnen passerar och vi tar varsin kaffe. Försäljaren håller reda på vad man beställt, vart man ska och kommer sedan och tar betalt för allt man köpt under resan strax innan man ska gå av.
Det finns också en bar dit man kan gå och beställa. Förutom kaffe, te och kalla drycker finns lite snacks, mackor och plastlådor med färdig mat (typ ris och kyckling för 45 SEK). Baren är ganska mycket av rökruta (men det är vestibuler, toaletter och alla andra utrymmen utom själva salongerna också...) så det kändes inte så roligt att hänga här.
Det fick bli varsin macka med friterad kyckling att ta med till sittplatsen istället. Faktiskt riktigt god!
En annan konkurrerande försäljning kommer annars ombord i närheten av de större städerna med en prisnivå på typ en fjärdedel av ENRs. Tågen stannar lite ibland på andra ställen än de annonserade stationerna och jag gissar att de gick av eller på där. Förutom de som gjorde en snabb räd ombord på tåget och hoppade av när det började röra på sig. I början går det inte så fort och dörrarna är inte så stängda.
En kanske något mindre trevlig del av den egyptiska tågreseupplevelsen... I vissa vagnar fanns det vatten i kranen. Men det var också den service som bjöds.
Ungefär tre timmar efter att ha lämnat Kairo gör tåget sitt första uppehåll i Minya c:a 25 mil söderut. Uppehållet är inte så långt men jag tar ett par steg ut på plattformen och tittar på det mötande Express tåget mot Kairo med franska vagnar bakom ett GE lok.
De franska tågen (till vänster) och de kinesiskbyggda VIP tågen (till höger) är väldigt lika vid en snabb anblick. Men profilen på vagnarna är olika (de kinesiska har "kantigare" takrundning), sickningen av vagnssidan är olika tät och de har helt olika boggier. Jag fick aldrig någon närmare titt på några franska vagnar än så här.
Asyut. Såhär kan en mindre (halv miljon invånare) egyptisk stad se ut från tågföstret.
Tågets tredje uppehåll blir Asyut, fem timmar och 40 mil söder om Kairo. Även här går det att sträcka lite på benen om man är beredd att kliva ombord när tåget börjar röra sig. Man tutar och startar lite försiktigt så alla hinner hoppa ombord. Dörrarna är manuella och stängs (oftast) innan det går för fort.
Vi fortsätter söderut genom Nildalen. Det är mycket manuellt arbete på fälten.
Lokal transport... Man ser ganska många åsnor på landsbygden.
Järnvägen går i Nildalen men följer inte Nilens strand längs större delen av sträckan. Däremot följer en bevattningskanal järnvägen för det mesta.
Typiska fordon vid en vägövergång i någon småstad vi passerade igenom utan att stanna.
Längre söderut börjar bergen resa sig i öster och Nildalen kännas som en dalgång. Naturen blir vackrare medan solen går ned. Och tåget börjar samla på sig mer och mer försening.
Klockan har passerat halv nio när vi kommer fram till dagens resmål Luxor med en försening på en och en halv timme, det är trots allt Egypten.
VIP 2010 är ett av de snabbaste tågen på sträckan och resan hit skulle ha tagit 9:10 men tog med försening 10:40. En lite lång resa så även om det var intressant att se något av den egyptiska landsbygden kändes det nu skönt att vara framme.
En titt tillbaks in i tåget som börjar bli ganska glest besatt. Det har dock tre och en halv timme kvar till sin slutstation Aswan.
Vi tar en promenad längs tåget och tittar på loket. Till höger ligger lokstationen, och ett markant GM-muller sprider sig från lok på tomgång på andra sidan muren. Klart trivsammare än GE lokens mer högvarviga fyrtaktare.
Kommersen pågår hos plattformsförsäljarna, det är en bit kvar av färden för de båda tågen till Aswan.
Vi försöker kolla upp tider för resan vidare när vi ändå är på stationen. Den anslagna tidtabellen utanför det stängda informationskontoret bidrar mer med stämning än med användbar information...
En bild att spara på näthinnan för den som vill lära sig arabiska siffror...
Tio minuters promenad från stationen hittade vi vårt hotell. Från rummet hade vi en magnifik utsikt över Luxortemplet, Sfinxavenyn, Nilen och västra stranden där de monumentala gravarna ligger!